Hej, hoppas ni haft ett trevligt veckoslut. Idag så vill jag skriva om någonting jätteviktigt, i alla fall viktigt för mig.

Vänskap är en underlig sak. Vad är riktig vänskap, vad är bra och vad är dålig vänskap?

Vi tänker nog alla på det, kanske inte genom att detaljerat fundera vad det innebär. Men vi registrerar när någon gör något snällt, när någon gör något illa mot en eller när man påverkas av andra.

I alla fall, så vill jag komma fram till att vänskap är någonting man ger OCH får. Man kan inte förvänta sig att bara få,få och få utan att alls ge någon tillbaka. Du måste lyssna på din vän när hen behöver dig, precis som din vän borde göra när du behöver det. Men du kan inte bara fortsätta ge, ge och ge om du inte får någonting tillbaka, du måste inse detta och ha självrespekt. Om du inte får någonting ut av relationen, så ska du inte fortsätta ge något till den. 

Sanningen är att det inte alltid fungerar så, alla relationer är inte perfekta. Eller egentligen är ingen relation perfekt, vilket betyder att man inte bara ska ge upp när man känner att det inte riktigt fungerar. Det är viktigt att diskutera i en relation om vad som är fel, medan man också kan erkänna att det finns bra saker; man måste alltså fokusera på både det som är bra och det som inte är så bra.

Från personlig erfarenhet, kan jag säga att det är svårt. Otroligt svårt. När ska man bry sig om sig själv? När ska man ge uppmärksamhet till endast din vän och ingen annan? Vad är rätt och vad är fel? 

Jag tror inte att man ska se på problemet som sådant; "som vad är rätt och vad är fel?" utan  borde arbeta med vad man har och försöka förbättra (och inte rätta till) det i relationen som inte är så bra.

Dessutom finns det också en sak som kan göra allting enkelt eller göra allting svårt: 

Har du flera vänner som du känner "ganska bra"?

Eller har du några få NÄRA vänner?

Jag kan erkänna att jag själv har skapat en hel del lösa trådar. Faktiskt så tror jag att jag vet orsaken till det också.

I lågstadiet var jag den personen - den flickan - med EN endaste bästis.

Men när jag "mognade" till mig trodde jag att jag inte ville ha det mera. Så jag gjorde det motsatta. Och här är jag idag.

Jag har "nära" vänner, men trots det så är de lösa trådar. Allting i vår relation baserar på sig på det förflutna. Det är hemskt att erkänna. Riktigt hemsk.

Jag umgås inte med mina vänner utanför skolan, och det är också någonting som är lite dåligt. Jag är den som har ansvaret för mina relationer (till en viss del), och det har också du. Skyll inte allting på andra, men ta inte hela skulden på dig själv.

Jag älskar mina vänner, varenda en av dem. Men faktum är att vi har till en del har växt ifrån varandra.

Det kanske bara är jag. Men det känns i alla fall på riktigt. Jag vill ha en vän som jag kan skratta med utan att tvinga fram det. Jag säger inte att jag inte har roligt med mina nuvarande vänner. Men jag vill ha något nytt. 

Det ironiska är att med de flesta vänner jag har nu, kan jag tala "deep talk" med. Och det är ju jättebra att jag känner någon så väl att jag kan öppna mig och mina känslor till dem. Sedan kan jag skratta med dem, men det handlar bara om att vi MÅSTE tala. Jag vill bara tydligt igen säga: JAG ÄLSKAR MINA VÄNNER OCH DE ÄR INTE PROBLEMET! Men jag vill ha någon som jag känner mig bekväm att tala om "inte så DEEP"-saker...

"Det är inte du, det är jag." - är en ökänd mening i ett förhållande. Men tänk om det är sant? 

För i mitt fall tror jag att det är just det. Jag kan inte ha en bra/hållbar relation med någon annan innan jag har jobbat med mig själv.

Jag tror att vi alla upplever det att vi tycker att vi är annorlunda. Och det finns en fas då vi så hårt kämpar emot det, vi försöker passa in. Och jag tror att jag en kortkort stund passade in. Men egentligen så spelar det ingen roll, jag kommer inte bli lyckligare genom att "vara som alla andra".

Men om du känner att du måste ta tid för dig själv, så du måste veta att det är okej att släppa taget från dina vänner ett tag, eller någon speciell som gör det svårt för dig.

Jag älskar mina vänner och jag vill inte förlora dem. Men jag måste ärligt säga att jag vill veta vem av dem som är mina riktiga vänner och vilka jag ska satsa på. För de andra borde jag inte bry mig om.

Puss, älskar er.

Anna R.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag skriver med mycket känslor i bröstet. Och nej inte i mina "kvinnliga bröst som är några jävla sexobjekt". Jag älskar män, de är fantastiska, men också mänskliga och lite knäppa ibland. Precis som kvinnor.   Jag har googlat runt lite (triggat ...

Gott nytt år! Hoppas att 2017 blir ett produktivt och glädjefyllt år.   Hej! Nu sitter jag här och skriver den 1:a januari, första dagen på ett nytt år.   Det är en nytt år visst, men det betyder inte att du kan glömma hela 2016 och "Börja om...

Hej, det här kanske är det sista inlägget på länge. Jag har bestämt mig för att lite dra mig tillbaka från internet och sociala medier. Inte permanent, men för en obestämd tid.   Internet, sociala medier, skärmar och konstant informationsflöde är...

Det har varit en relativt bra dag, men just nu mår jag så himla dåligt. Jag är arg, ledsen och förtvivlad.   Jag har scrollat ner mitt instagram flöde och vartannat inlägg handlar om Aleppo eller Syrien. Jag kommer till hur hemskt det är snart - ...

Hoppet dör aldrig, det försvinner aldrig Men om du behåller det är ditt eget val.   Strömmar av ljus med tankar som krångel Vågar sig en idé lysa, knäpptyst vill man inte tiga.   Dikter är någonting man inte kan förstå, inte först...