Hoppet dör aldrig,

det försvinner aldrig

Men om du behåller det

är ditt eget val.

Strömmar av ljus

med tankar som krångel

Vågar sig en idé lysa,

knäpptyst vill man inte tiga.

Dikter är någonting man inte kan förstå, inte förstå helt i ord. Dikter och poesi handlar inte om ord eller meningar, rim eller fina betydelser. Dikter handlar om känslor. Känslor som bara kan uttryckas genom att skriva, inte genom ord eller meningar. Bara genom att skriva. Vilket jag gör just nu. Skriver.

Testa att skriva. Det kan verkligen hjälpa. Men om du är stressad, ledsen, arg, tom, deppig, sorgsen, ensam eller någonting liknande, så kan du testa att skriva, konditionsboxa, skriva sångtexter, måla, steppa, dansa eller helt enkelt någonting annat som får dej att känna dig på plats.

Jag älskar att skriva, men jag hatar också att skriva. Det finns en fin linje mellan de känslorna, en tunn tunn linje. Hat och kärlek är nog nästan lika. Man kanske inte kan älska utan att hata, eller viseversa. 

Man ska inte skriva, eller vad man nu sen gör, för att göra det. Utan det viktigaste är att du har hittat på någonting du kan göra när du känner för det.

Älska det, om du inte gör det naturligt, så kanske det växer och din kärlek utvecklas. Testa på någonting du hatar, kanske du hittar någonting för dej.

Leta inte här,

leta i det fördolda

Dröm inte det du vill

våga hoppas och slutligen

hoppa.

Ha det skönt

Anna R.

Det var nog ett tag sedan jag skrev. Om man kollar tillbaka på min blogg så kommer man inte hitta några inlägg. Jag raderade dem, det har knappast någonting att göra med hur de var skrivna eller vad de handlade om. Jag bara är en sådan person som efter ett tag tröttnar och har en instinkt och vädjan att börja på nytt. 

I detta inlägg vill jag skriva om mig själv och om hur andra uppfattar mig.

Jag är ju ingen expert på hur andra ser mig och på hur de dömer mig, men jag har nog en aning. Man ser inte allting klart och tydligt, även om man själv vill tro att man gör det. 

"Ta det lugnt Anna" är en vanlig kommentar jag får. Jag tar det som en uppmaning, för det är ju tekniskt sätt en befallning. Men jag vet också att det är en fras som lätt sägs när man inte kommer på någonting annat att säga.

Jag hatar när någon säger det till mig. Inte för att det är deras fel, men snarare för att jag är lugn. För det mesta. Och nästan alla som säger "Ta det lugnt" till mig, de har nog aldrig sätt mig "olugn". 

Vid många tillfällen som folk säger det till mig är i situationer där det är mycket på gångs, eller att jag har en egen åsikt.

Det förstnämnda är logiskt, de tror att jag är stressad. Vilket jag troligvis inte är, i allafall inte på ett dåligt sätt. Jag är en sådan person som gillar att ha saker att göra, jag tycker faktiskt sällan om att lata mig. Jovisst, jag latar mig. Ibland är det härligt, men för det mesta är det ganska hemskt. Tidigare var jag annorlunda. Jag tyckte om att bara vara, men nu känns det bara som om jag är överflödig och lat. Ganska hemskt egentligen. Så för att göra det tydligt så: Jag tycker om att vara "stressad" och om jag är stressad på ett dåligt sätt, ja då gråter jag. Jag gråter så bara tårarna rinner. Men det är nog inte så ofta det händer, i alla fall inte runt andra.

Som sagt, när jag har en egen åsikt. Och i detta fall vill jag tydligt förklara att det är nog mitt eget fel, men jag jobbar på det. Om jag tror på något och tycker på ett visst sätt så gör jag helt enkelt det. Men när det gäller vissa saker så brinner jag lite starkare. Jag säger vad jag tycker och jag försöker ta hänsyn till andra och säga tydligt att det är MIN åsikt. Att jag inte nödvändigtvis har rätt. Men ändå så kommer folk med kommentaren:

"Ta det lugnt Anna!!"

Ibland är det för att de tror att jag överreagerar (vilket är fullkomligt möjligt), tar illa upp eller pratar för snabbt. Men det kan också bero på att de inte vet vad de ska svara, vad de ska komma med för argument och stå för deras egna åsikter. Men vad vet jag. Det är bara vad jag tror.

Men meningen med det här inlägget är nog (kortfattat, typ): Ta det lugnt innan du säger "ta det lugnt." Och kom ihåg att ingen är perfekt, alla är olika och om de inte är som dig betyder det inte att de är feliga på något sätt.

OCH någonting som jag tycker och anser att alla borde göra (men skit i det om du vill, det är väl upp till dig): 

Jobba på dig själv, förbättra och lyssna på dig själv och låt dig växa som person. Alla är feliga (men det är inte fel i sig. Utan det enda det betyder är att du alltid kan försöka göra bättre). Alla gör misstag, alla lyckas ibland. Bara låt det ske, allting blir som det ska bli. Men det betyder inte att du ska sluta jobba för det, för det bådar inte gott.

Jobba hårt och ge inte upp. Oavsett vad. Allting löser sig.

Godnatt, goddag, god kväll och adios amoígos!

Rakt från mitt hjärta och min själ,

Anna R.